Laget som lirar i skuggan av det stora A:et

Det sägs att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Det är säkert sant men i dagens tider är det omvända lika vanligt. Tar man det ett steg längre kan man få fram att bakom varje framgångsrikt A-lag finns ett B-lag. Det är precis vad denna krönika ska handla om. Hjältarna och hjältinnorna bakom representationslaget som kämpar och drömmer om att en gång få ta sig in i startelvan eller A-truppen.

Råås Finest A-lag spelar som bekant i division 3 med drömmen om att ta sig upp i division 2. Bakom laget finns ett utvecklingslag, en annan form av B-lag, som i år spelar i division 4. U-laget är A-lagets farmarlag vilket gör att man kan flytta spelare mellan lagen som coacherna behagar. Det finns en gräns, men den är tunn. Division 4 är ingen lek, det är ett stort steg från femman. Det krävs mycket av både spelare, tränare och framför allt hela laget.

Det finns en skräckbild alla lag har och framför allt fick Stattena nästan vittna om det förra året. Den att få ett för stort glapp mellan lagen. Stattena kunde ha haft ett lag i Allsvenskan och ett i division 4. Inte mycket att orda om mer än att det vore en smärre katastrof för klubben. Detsamma gäller för Råå. Lagen är i symbios med varandra. U-laget ska klara sig kvar oavsett om det blir avancemang eller inte för A-laget. Ju tightare lagen ligger, desto vassare blir helheten.

Att spela i U-laget är oftast mer hedersamt än att spela i A-laget. Varför undrar ni? Det är ganska enkelt för en klubb har sällan chansen att matcha samma farmarlag match efter match. Det är alltid så många som får byta position, som får nya direktiv och som får ta seden dit de kommer. Det gör att spelarna som orkar med förändringarna är så superviktiga för helheten. Detsamma gäller tränaren, i detta fall duktige Pelle Aldgård, som inför varje match utsätts för nya förutsättningar.

U-lagets målsättning är förmodligen glasklar. Att placera sig någonstans i mitten vore en bragd, att klara kontraktet är det väsentliga. Vad jag vet efter samtal med Pelle Aldgård så kommer det att bli tufft men inte omöjligt. Truppen är just nu bred (men skadedrabbad) med många nya unga spelare som tagit steget in i Damlaget och efter diverse tränarbyte och omorganiseringar så känns läget stabilare än på länge. Rutinen finns och kommer att mixas ihop fint med den ungdomliga entusiasmen.

Vänder man lite på det så har U-laget mer press på sig än A-laget. Det är mycket svårare att klara sig kvar i en ny högre serie än att komma fem i en man har harvat i några år. För Pelles del gäller det att vara ödmjuk till uppgiften och låta sitt skarpa taktiska sinne guida honom genom seriespelet. Ibland är det bättre att förlora mot ett topplag och vinna mot sina värsta konkurrenter än tvärt om.

Publikmässigt ligger U-laget tyvärr efter men där gäller det att stötta internt. A-lags spelare bör gå på U-lags matcher och tvärt om. Styrkan ligger i sammanhållningen, det är där man hämtar kraft och glädje.

Kan coach Pelle få rätt på taktiken och få spelarna att glömma det jobbiga med att flyttas runt så kommer laget att klara sig i division 4. Det krävs stenhårt jobb från samtliga, det krävs stöttning från publiken och det krävs mod att göra det lilla extra. Då ska det nog gå bra.

Glöm aldrig att det finns två lag under Råås Finest tappra fana. Må båda få ett utmärkt och roligt fotbollsår i år.