Ny krönika på bloggen

Ljusblå Hjärtan fortsätter att leta efter heta skribenter och har i dag nöjet att presentera en stabil krönika med den gamle storspelaren (som dessutom är en släkting till Roger Trygg) Tom Atari.

Herr Atari har länge forskat i fotbollens djupaste mysterium och är internationellt känd för sina uppfinningar i tv-spels finter. Vi är stolta och glada att Tom Atari har valt att skriva på kontrakt för Ljusblå Hjärtan bloggen under hösten 2009.

Här kommer Tom Ataris första krönika, enkelt döpt till ”Spring Spring Spring”. Mycket nöje…

Dortmund, 090824

Himlen lyser med sin ljusblå färg. Det är mäktigt att se. Utanför mitt hotellfönster passerar främlingar förbi i revy med sina vackra fotbollströjor. Dortmund, denna fotbollstokiga stad, har producerat många hjältar. Eller man kanske ska säga köpt in många hjältar. Det är precis som för mig nu när Ljusblå Hjärtan Bloggen har bett mig skriva om fotboll denna höst. Fotboll, religion och passion. Jag är såld under dess våld.

Jag vet inte riktigt vad mina krönikor kommer att handla om. Det bästa vore väl om varje enskild blir annorlunda. Men idag ska vi prata om något jag såg på en sportkanal igår. Något som är en av grundpelarna i fotboll, nämligen att springa.

Det är dock få spelare som tycker detta är roligt. Det ses nog mer som ett nödvändigt ont. Ni vet hur det är, tränarna vill ha ett konditionsstarkt lag och låter spelarna svettas som vilda djur på vintern. Det springs för glatta livet men vem tycker egentligen att det är roligt? Det är nog bara tränarnas smått sadistiska sidor som får tillfredställelse. Eller hur coacher? (Ni är avslöjade)

Men det finns spelare som löper, springer och sliter med ett leende på läpparna. Dessa kallas för slitvargar och i denna kategori går spelare som Puyol, Sergio Ramos, Gattuso, Geerard och några till. Till skillnad från förr, låt oss säga 80-talet, så kan även dessa gubbar lira fotboll.

På damsidan kommer jag bara på legenden och den imponerande starka Malin Moström. Kanske även Tina Nordlund kan vara med i detta sällskap också för visst sprang den gode donnan lika mycket som hon fintande! Men löpare, de som i schack endast kan gå diagonalt, är så viktiga för ett lag. Kolla på en match, vilken som helst, och ni ser laget som orkar mest oftast vinner mot det mer tekniska laget.

Så hur viktig är Gattuso för Milan eller Sergio Ramos för Real Madrid? Förmodligen lika viktig som mjölken till kanelbullen eller strösslet till mjukglassen. Utan en slitvarg står sig ett lag lätt.

Jag bollade ett litet experiment med min släkting Roger Trygg (även känd för er som mannen med den vassaste pennan i byn) där vi lekte med tanken att skapa en superspelare. Ni vet, i datorspelsvärlden eller i filmvärlden finns mängder av superhjältar, tänk om vi kunde skapa en spelare så överlägsen att världen tappar andan! Med lite finurlighet kanske till och med det hade återupplivat klassikern Buster med gubbar som Supermac & Bullen.

Okej, så vi slängde in DNA från Stig Töfting, Fernando Torres, Diego Armando Maradona, David Batty, Stefan Schwarz, Lionel Messi och Gattuso. Utseendemässigt kanske det inte blir den snyggaste pågen i kvarteret men vilken lirare det hade blivit. Stark och snabb slitvarg med bländande teknik och målsinne. En fotbollens Stålman.

Hur som helst, detta är en hyllning till er som springer och sliter på planen. Ibland ser publiken inte er men i grunden är ni lika viktiga som målskyttarna och spelfördelarna. Ett lag är många individer i en gemensam deg som jäser och blir bättre för varje match, ingen är ett lag ensam.

Dessutom, rörelse är fundamentet till framgång inom fotboll! Glöm aldrig det!

Er ödmjukaste tjänare,

Tom Atari