Turen övervinner alltid skickligheten

Det fanns en gång starka och modiga röster. Röster som berättade historier från det som ingen ser, det som ingen hör. Det fanns på hemsidan lite då och då. Det lästes och funderades. Ibland blev det till och med reaktioner så starka att det startade ett ordkrig i miniatyrformat mellan olika föreningar. Dessa röster har sedan länge knappt viskats fram. Var finns dom, vi väntar på ett livstecken.

Ljusblå Hjärtan har alltid varit en förespråkare för det fria ordet och att pennan är mäktigare än svärdet, det råder det inga tvivel om. Vi vill här stolt presentera en förlorad men nu upphittad krönika av Roger Trygg, en gång hyllad skrivare som numera är tyst och gömd i skuggan. Ljusblå Hjärtan hyllar denna ordsmed och hoppas att han finner tillbaka till rampljuset igen.

Turen övervinner alltid skickligheten

Fotbollen är väldigt nära besläktad med hasardspel. Bollen är rund och rullar inte alltid den vägen man vill. Den har kapacitet att ta konstiga vägar för att komma fram till sitt mål. Du vänder ett kort utan att veta vad som döljer sig på baksidan. Du passar en boll utan att veta om vinden, gräset eller regnet får den ur balans. Du kan vara hur säker som helst på din uppgift ändå är det tillfälligheterna som alltid vinner vid förändringarna.

Fotboll är orättvist. Fy vad det är orättvist ibland. Jag har sett det med mina egna ögon. Jag har sett lag krossas av underdogs, jag har sett världens bästa fotbollsspelare misslyckas fatalt och jag har sett högre makter sätta käppar i hjulet. Orättvist, visst är det så?

Frågan kommer alltid upp. Men flest mål vinner bla bla. Det pratas om det i varje gathörn i Milano, i varje pub i Manchester. Om det är något universellt med sporten så är det just detta. Orättvisan skipas genom den enda rättvisan. Just den rättvisan att den som gör flest mål vinner.

Jag skriver detta för jag har börjat tro på turen. Tur är lika med makt. Man kan inte köpa den, man kan inte kalla på den, utan den bara dyker upp lite här och var. Visst, du ber om den. Du knyter dina händer varje gång du skrapar en trisslott för du hoppas. Men du vet ju aldrig när den är din allierade eller din fiende.

Jag har sett en match som inte liknar någon annan. En match som spelades för att skilja två lag mellan två divisioner. Två bra lag men ett lag var totalt dominerande. Det andra laget då? Dom hade turen. Dom hade makten. Dom hade något vi inte kan ta på utan endast tappa hakorna inför. Orättvist såklart, fruktansvärt orättvist enligt alla konstens regler. Men inget kan ta ifrån dom vinsten. Ingen jury och domare kan döma ut dom. Det kom till laget den dagen. Inspirationen fanns i andra laget. Det matades på konstant i nittio minuter. Men tur delas inte på två. Tur lägger sig i ena lagets famn och vaggar sig skönt till sömns där.

Magi eller hokus pokus. Jag vet fan inte!

I mitt fall blev turen en fiende. I mitt fall blev jag förbannad över vad som hände. Men nu i efterhand, när jag sitter och funderar i tysthet och bortglömdhet så vet jag. Turen är aldrig din, du får bara låna den lite då och då. Och just det faktum är viktigt att komma ihåg. Man måste kämpa med det bästa man kan frambringa sen kanske man har turen att få den insatsen kryddad av, just det, turen.

RT