tisdag 27 januari 2009

Brevet "Jag vandrar med ett Ljusblått hjärta"

Jag skymtar himlen mellan regnmolnen som precis har fällt några tårar. Jag känner samma sak. Bakom fasaden skiner ljusblått, klart och kärleksfullt. Året är på väg mot sitt slut. Snart stänger vi boken som heter fotbollsåret tjugohundraåtta.

Jag kom hit någon gång under mitten av 90-talet då jag en sommar lämnade Helsingborgs stolthet för lilla fiskarsamhället Råå. Jag gick från röd till ljusblå, ett färgskifte jag aldrig tvekade på att göra och jag har aldrig ångrat det heller. Sen dess har jag varit klubben trogen även om jag under många år höll mig ifrån fotbollen. När jag kom tillbaka var allt som förr. Känslan, glädjen och ambitionerna var alla lika klara. Nu har jag stått på sidlinjen, instruerat och hållit glöden levande i tre underbara år. Jag har sett mitt fotbollsintresse gå från trött till kraftfull. Mycket tack vare mina nya vänner som jag har fått och laget som har förädlats till skinande ädelstenar.

Ett lag är som en familj. Vi andas i samma rytm, vi står mot världen tillsammans, vi sliter för triumfer och vi berikar varandras liv. Det är så det är. Alla kan dock inte sjunga stämsång med varandra. Men vi är en familj oavsett. Vi stöttar varandra. Det är vår styrka. Det är klubbens styrka. Vi är här tillsammans, vi skrattar när vi mår bra, vi torkar varandras tårar när vi är ledsna. Så har det alltid varit.

Tre år har snart gått sedan jag gjorde min comeback. Tre år som har innehållit det mesta man önska sig som fotbollsälskare. Magin och glädjen som konstant är närvarande. Jag känner mycket som är tungt, förluster och missförstånd. Men jag lämnar de till vad de är för det är det goda som jag tar med mig.

Jag vandrar med ett ljusblått hjärta. Ett ljusblått hjärta som alltid kommer att ge sitt fulla stöd. Ett ljusblått hjärta som vet vad lojalitet är.

Det finns ett ord som stavas vemod. Det är något jag känner klart. Beslutet att kliva av vagnen och låta nytt blod ta över känns rätt men samtidigt undrar jag efter varje träning varför. Så ska det vara, då har man rätt känsla för sin uppgift och nu vet jag precis vad dessa tre åren har betytt. Jag har påbörjat en ny karriär tillsammans med er.

Tack för att ni har gjort den till vad den är.

ML, tränare 2006-2008

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar