Jag fick ett brev idag. Ibland är det roligt att läsa de elektroniska breven som dimper ner i brevlådan men idag föll allt till marken direkt. Det känns fruktansvärt, det finns liksom inga ord.
En kille jag inte direkt känner men som jag har pratat och skojat med många gånger har lämnat oss. Jag vet inte hur det gick till eller vad som föranledde det men det känns konstigt att veta att han inte längre är bland oss.
Han var stabil på San Siro, där i kiosken där jag oftast såg honom. Alltid leende, alltid hjälpsam. Jag och Per brukade gå dit och köpa en korv med bröd när vi hade vunnit en match. Segerkorven som vi så högtidligt kallade den. Ibland var han där, ibland inte. Men vi möttes allt som oftast av ett leende. Det minns jag.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag tänker på hans anhöriga, de som verkligen ser detta i vitögat. Våra böner och tankar går till er alla i denna stund.
Ljusblå Hjärtan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar