Midsommar på San Siro (En hyllning till Eldsjälarna)

Det träffade oss på kinden som en lagom välriktad upper cut att det inte kommer vara något midsommarfirande på Råå IP året 2010. Denna fantastiska tradition som har pågått så länge vi kan minnas är nu kanske bara ett minne blott. Vi börjar givetvis spekulera men också minnas det som har varit. Men varför står ljuva San Siro ensamt när midsommarafton infaller i år?

Vi har tyvärr inga svar som bygger på fakta men det är så med denna typ av arrangemang att det krävs eldsjälar som styr upp det, eldsjälar som inte viker sig en tum för att inte lyckas med det dem har bestämt sig för. Ingen orkar dock dra lasset själv för alltid och det är med en obekväm dos dåligt samvete som vi nu undrar om vi inte har gjort tillräckligt. Dagens svåra ekonomiska läge är säkert en annan orsak men under all skit på världens börser kan alltid kärleken till det ljusblå gro och då är allt möjligt.

Dagens tillvaro är stressigt, vi som människor prioriterar saker på ett annat sätt än för kanske tio år sedan. Det är snabba djupledspassningar och många onödiga rusher efter bollar som redan rullat utanför planen som gäller. Någonstans har vi alltså tappat en viktig del av vad ett ljusblått hjärta är. Någonstans bland allt som omger oss har vi glömt det som är att ge utan att ta något tillbaka.

Vi minns för något år sedan när vi fick frågan från den alltid magiska Otto Kronberg om vi kunde efterlysa lite hjälp med priser till midsommarlotterierna och vi tog oss an uppgiften så gott vi kunde. Bland annat finns där idag någon eller några som fick den fantastiska vinsten ”Muffins med soundtrack” från Ljusblå Hjärtan. Det är en tröst idag som några få unnade kan ta del av, ett minne som består. Om det var fler som ställde upp vet vi inte men visst kunde man säkert ha gjort mer.

Ingen midsommarafton på San Siro, det är som ostämt ackord mitt i en Pink Floyd låt. Det är trist och det är nog många som kommer att sakna det. Alla barn som någon gång dansat med en krans i håret, alla som har köpt lotter och hoppats på vinst, alla som har mötts för att le åt gamla bekantskaper och alla ni som svängt en foxtrott till någon inhyrd orkester på dansgolvet. Hur känns det idag?

Vi vet att det är obetydligt i sammanhanget men vi vill hylla alla som någon gång har satt ihop bodar, klätt stången, bakat en kaka, skänkt en gåva, suttit i möte för att få ihop dagarna, som har kommit dit för att det är underbart trevligt att vara där, ni som faktiskt har gjort denna tradition möjlig genom åren. Ni är nog mer uppskattade och mer saknade än ni tror.

Kanske blir det midsommar på San Siro nästa år, vem vet. Men i år blir vi utan med allt vad det innebär. Tur att fotbollsskolan är kvar i alla fall, annars hade den ljusblå böljande planen känt sig ensam i sommar.