Ljusblå Hjärtan ger er facit på Fotbollsgalans priser

I måndags var det stor fotbollsfest i Malmö då Svenska fotbollsstjärnorna skulle premieras med galamiddag, storslagna tal och en del tvivelaktiga priser. Ljusblå Hjärtan bloggen teamade ihop sig för att sätta hårt mot hårt och leverera en komplett och stabil lista på hur det borde vara och ibland faktiskt är. Vi har även tagit till vår poetiska och konstnärliga frihet att lägga till några egna nomineringar.

Årets Målvakt:

Inte helt oväntat bjöd Fotbollsgalan på två lågoddsare i Andreas Isaksson och Hedvig Lindahl. Vi tycker såklart att detta var till hälften fel. Isak har varit tveksam i år och man kan inte leva på att göra en go räddning då och då när lägsta nivån påminner om målvakten i filmen Offside. Det tar oss emot som bara den och vi vet att Coach Per blir besviken men visst borde grymma Daniel Öhrlund i AIK ha fått priset. Inte mer än 20 insläppta mål på 30 matcher i Allsvenskan. Mäktigt så det räcker och blir över. På Damsidan är Hedvig ett vasst val men vi tycker att Barbara i Sunnanå kunde ha fått det också (mest för namnet) men Hedvig är inte så tokigt ändå. Vi hade dock valt vår egen Pacman om vi hade fått välja.

Årets Back:

Olof Mellberg tog hem det på gamla meriter. Hur är det möjligt undrar vi? Är det skägget? Är det att han är snabb som en Scandlines färja i vändningarna? Vi vet inte. Vi hade dock sett att Rasmus Bengtsson i TFF/Berlin hade kammat hem priset. Eller en kombination av Mattias Bjärsmyr och Rasmus som var grymma i sina klubblag och fantastiska i U-21. Sara Thunebro i DIF är ett stabilt alternativ och har gjort en fin säsong. Om Ljusblå Hjärtan hade fått välja hade priset gått till vår alldeles egna försvarslinje i Råås Finest. Ni vet vilka ni är!

Årets Mittfältare:

Det kanske var dags för Kongo-Kim att hämta hem ett pris. Han har inte varit super bra i våra ögon men skoj ändå för alla gamla Djurgårdsfans som har haft ett motigt år. Det känns dock som Wanderson i GAIS har varit den grymmaste utav de nominerade men vi anser helt sonika att Helsingborgs Markus Lantz borde ha fått detta pris. Lantz är så fantastisk i sitt mittfältsspel. Grymmaste gubben av alla. Caroline Seger, vilken hjältinna. Så värd detta, så duktig. Micke Möller måste vara stolt för visst började Seger i Rydebäck en gång i tiden? Sjögran och Sandell-Svensson för ursäkta, i år var Segern given!

Årets Anfallare:

Zlatan såklart, vem trodde något annat? Är han bäst? Vi har ingen aning. Vi tror att vem som helst hade varit bäst som överliggare i ett proffslag. Sätt in en gubbe som Pelle Aldgård på topp med Henry och Messi och han hade levererat som bara den. Vi ger tummen ner för Z och väljer istället att gå en mindre bevandrad väg och hyllar Tobbe Hysén. Vilken anfallare, så fantastiskt bra. Han har allt Van Basten hade och dessutom är han en striker av hög rang. Pappa Glenn hade rätt när han lite smånitad på folköl skanderade att ”Tobbe är klar” i Kalmar, det var ett lyft för Änglarna och hela Allsvenskan. Damernas pris gick till Linnea Liljegård men vi trodde och tycker faktiskt att Kosovare Aslani var värdig. Vi fattar inte hur man kan döpa någon till Kosovare men lira boll kan hon. Ljusblå Hjärtan hade annars slängt ut priset till Lill-Gary Jenny Olofsson.

Årets Tränare:

Stare, vilket skämt. Tony Gustavsson hade vi repskterat. Vinnaren är dock given och det borde ha gått till Peter Gerhardsson. Tar man en nykomling som BK Häcken till en femteplats i Allsvenskan och spenderar dagarna att gå i skivaffärer, då är man i våra ögon supergiven vinnare. Det blev guldtränare på båda sidorna i år. Torbjörn Nilsson hade också varit värdig. Vi hade gett det till Pelle Aldgård som, precis som PG, gjorde mirakel med nykomlingarna.

Årets Matrialare:

Anders Wendel, Råå IF

Årets Domare:

Barney, alltid Barney

Årets Coolaste Tränare:

Alexander Axén, GAIS

Årets Fotbollsblogg:

Ljusblå Hjärtan