Roger Trygg: Bluebirds förlovar sig med HDFF

Igår kunde vi läsa nyheten om att Helsingborgsklubbarna HDFF och Stattena inleder ett samarbete inom Damfotbollen. Det kommer som en blixt från klar himmel för det otränade ögat men kanske är lite väntat från dom som är med i matchen? HDFF lämnade division två nu i höst medan Stattena Bluebirds vann division tre överlägset. Nu blir dessa två lagen ett. En klubb går vidare där en annan falnar som en eld sent på natten.

HDFF har haft två tuffa år sedan dom gick upp i division 2. Laget har kämpat i en serie som är hästlängder bättre än trean och i år orkade man inte hela vägen. Det är synd, vi ska inte skratta åt andras olycka. HDFF är en stor del av damfotbollen i Helsingborg. Ett lag med attityd som inget annat lag kan uppnå. Ett lag som genom åren har haft stora spelare och vittring på avancemang och varglikt jagat biljetten uppåt. Fokuserat och ofta med styrkebesked. Ryktena om att laget bara har fyra till fem spelare på träningarna är oroväckande men att det skulle gå så långt att man går ihop med Stattena, det trodde i alla fall inte jag.

Kanske räddar man sig genom att gripa efter ett halmstrå. Att damfotbollen skulle bli starkare och bredare på grund av detta är tveksamt. Varje lag behövs för att bredden ska behållas. En sammanslagning tar bort ett lag men konsekvenserna kan bli ödesdigra. Stattena i division 1 nästa år, HDFF/Bluebirds samt Eskilsminne i division 2 samt Råå IF i division 3. Fyra lag som borde ha varit fem. Fyra lag där två går under samma fana. Stattena ska bli Allsvenskt igen samtidigt ska Helsingborg kämpa för att kunna ha minst två lag i tvåan. Kan bli en komplicerad ekvation. Spelarjakten är igång, talangerna plockas tidigare och tidigare och de klubbar som inte orkar hänga på tåget blir lidande.

Att Stattena Bluebirds behöver förstärkning är nästan glasklart. Det finns en mängd spelare i Stattenas A-lag som är hur bra som helst och som hör hemma i Allsvenskan. Frågan är hur många som stannar? Stattena är trots allt inte Juventus.

Jag gillar dock satsningen, tankarna om elitfotboll, ett F-17 lag i den ålderns Allsvenska samt att toppen blir så mycket starkare med HDFFs talanger ombord på skutan. Men för Helsingborg, för derbyna, för kärleken, för hetsen och för fansen är det sorgligt. Det är som luften går ur traditionen och blåser upp en ny luftmadrass där fler tros få plats men färre egentligen gör det.

Ingen kan sia om framtiden så det är bara att vänta. Jag kommer dock att sakna matcherna mellan Råå och HDFF för dom är höjdpunkterna på en säsong. Som små VM-finaler. Som vacker prosa om vad fotboll handlar om. Kärleken till klubbmärket, maktkampen och känslan att kunna trimma förlorarna fram tills nästa möte. Hur känns det att möta HDFF/Bluebirds i eventuellt möte 2011? Det är ju inte samma sak, det är säkert.

Även om det känns lite offside så här i den färska nyheten är det säkerligen väldigt genomtänkt och bra. Den strötsköne tränaren Olle Nilsson tar greppet om det nya gänget vilket ska bli spännande att följa. Men där på läktaren kommer jag att sakna det blåsvarta laget väldigt mycket. För oavsett vad jag tycker om dom är dom ändå en så stor del av det jag gillar. För vad vore Frodo utan Sauron, vad vore Harry Potter utan Draco Malfoy?

Vila i frid du gamla HDFF, hoppas vi ses igen i kampen om vem som är bäst.