Pelle talar ut exklusivt för Ljusblå Hjärtan

En av Ljusblå Hjärtan Bloggens stora hjältar och idoler är coach Pelle Aldgård. En man som är så störtskön att killar som Pontus Wernblom och Anders Bagge känns bleka i jämnförelse. Pelle har passionen för fotbollen och utvecklar sin kunskap för varje tickande sekund. En blivande stortränare i våra ögon, en grym målvakt och en mycket god vän. Exklusivt för Ljusblå Hjärtan fattar Pelle sin glödande och evigt högkvalitativa penna och berättar från hjärtat om årets fotbollssäsong. Detta är författande på hög nivå och vi är så glada att vi får en del av Pelles textmagi här på bloggen...

Fotbollssäsongen 2009 Av: Tobias Aldgård

Det är alltid tufft att återge en säsong som precis avslutats. Det är givetvis många känslor och tankar som fortfarande cirkulerar runt i huvudet. Kunde jag gjort något annorlunda? Begärde jag för mycket/för lite av spelarna? Frågorna är många men svaren få. Det enda man kan luta sig tillbaka på är fakta. Tyvärr är fakta för 2009 inte den bästa i Råå IF dams historia. Men heller inte den sämsta. Jag kommer efter tips från ljusblå hjärtan rikta in mig på Dam Us väg under den gångna säsongen och försöka återge mina tankar och funderingar kring varför vi klarade vårt mål men ändå är besvikna.

Vi spolar tillbaka bandet och befinner oss nu i början på mars och första träningsmatchen är avklarad. Det blev en klar seger borta mot Lunds BoIS som vi mötte i div 5 2008. Här borde allt känts bra men där fanns mörka moln som tornade upp sig. Missnöjet med den för året nye tränaren Christer växte och mycket av krafterna låg i att först försöka lösa problemen och sedan helt enkelt tvingas acceptera att det gått för långt och ta åtgärder därefter. Men om vi lägger den mörka historien vid sidan och koncentrerar oss på det sportsliga presterat av Dam U så var segern mot Lunds BoIS ett bevis på att hjulet snurrade i rätt riktning.

Även matchen därefter mot Staffanstorp på grus var ett bevis på att vi kan spela fotboll. Vi vann med 1-0 på en grusplan som hade sett sina bästa dagar. Här efter börjar gruset komma lite i maskineriet. En förlust med 0-4 mot Eskil veckan efter och sedan 2-2 mot Backarnas FF ifrån Malmö var inga skönspelsmatcher. Även om vi lyckades göra två mål mot Backarna så var jag ändå lite orolig över hur vi skulle klara säsongen. Dock visste jag att om alla gav sitt yttersta och la ner sin vilja så kunde vi komma långt över nedflyttningsstrecket.

När väl säsongen drog igång blev det magplask direkt. En otroligt viljelös och onödig förlust borta mot Teckomatorp. Detta var ett lag som vi SKULLE ha efter oss i tabellen, de spelade inte bra men att förlora på ett sådant här sett hade vi bara oss själva att skylla. Jag hoppades att matchen skulle bli en ond lärdom att man inte kan ställa ut skorna och vinna, man måste vara beredd att kämpa om varje centimeter på plan. Och visst var det så, matchen efter mot Munka Ljungby visade vi i första halvlek att vi inte hörde hemma i de lägre regionerna av denna serien. Tjejerna sprang och spelade stundtals riktigt bra fotboll. Men framför allt, viljan fanns där.

Det som händer efter munka matchen är svårt att förklara, vi förlorar en hel del matcher men samtidigt så är vi aldrig uträknade i någon av dem, förutom kanske andra halvlek mot Kullabygden som jag fortfarande anser borde vunnit serien. Ett praktexempel är matchen borta mot Billesholm. Vi för stora delar av spelet och har till och med segermålet inne men det döms bort för offside. Trots detta så förlorar vi med 3-2, en otroligt tung förlust som hemsökt mina tankar ända sedan den dagen.

Ett sommaruppehåll är alltid välkommet, framför allt när man behöver ladda batterierna och få en nytädning på Ven.

Ven gjorde susen för på hösten så startade vi med 2 solklara segrar, den förste mot Teckomatorp. En härlig revanch där vi visade vilja och man vågade tro på en underbar höst. Den andre vann vi dock med nöd och näppe mot Munka Ljungby. Det tog lång tid innan segern var i hamn men egentligen så var det aldrig någon fara.

Att vi är bättre på hösten när vi egentligen har lite folk är underligt men fakta är att vi lyckas ta poäng mot Hittarp, vinner en härlig revanchmatch mot Billesholm. När sedan vinsten mot Klippan kommer så står det klart att vi är klara för spel i Div 4 även nästa år. Vi har klarat av det mål vi tillsammans satte inför 2009.

Men min personliga åsikt är att vi väntar lite väl länge innan vi är klara. Vi kunde ha skrivit kontraktet för Div 4 långt tidigare om vi haft fler stolpskott som gått in plus lite mer ljusblåa hjärtan. För det spelar ingen roll hur man leker med siffrorna eller vilka hörnvarianter man har, finns där inget hjärta på plan blir uppförsbacken stor.

Men man säger att varje motgång lär man sig något. Stämmer det så är vi ett av de smartaste lagen inför säsongen 2010.